felize

 

Brustna hjärtan flyter omkring, brustna hjärtan i världens alla sjöar. Förlorade själar vandrar förvirrat omkring och försöker hitta vägen till världens alla hörn. Människan i dess sanna form, vem är du? Jag ser mig omkring, jag flyter, jag vandrar men jag hör ingenting. Ingen pratar om dig, ingen pratar om mig; kanske finns vi inte längre..../Yelis

Jag ligger på golvet, dricker ett glas vin och svävar bort till en annan plats där allt är tillåtet. Fantasin tar mig till ängar där jag dansar eller rättare sagt svävar som en prima ballerina. Det var min dröm och i nästa liv ska det bli sanning. Musiken förför mina smaklökar och binder mina sinnen till en annan dimension. Jag vill inte återvända till det vanliga, jag vill stanna här där det inte finns något ont, där det bara spelas vackra toner som får mig att ta fram det vackraste. Uppvaknandet är smärtsamt och faktumet återstår att jag är en drömmare som söker något annat än det som erbjuds. Jag vill inte tro att mina fantasier inte existerar i en verklighet och jag vill inte acceptera att jag inte kan flyga såsom jag alltid kan i mina drömmar. Mitt sanna jag är en ballerina som lever i löftet om att sången tar mig dit jag vill..../Yelis

Den här filmen skakade om mig, den grävde sig djupare än någon annan film tidigare gjort. Historien letade sig in i mina allra djupaste rum och berättade för mig vad det är som saknas för att rummen inte ska förbli så sårbara. Det vackraste som finns i det innersta, något innerligt, något äkta som inte kan jämföras med någonting annat och som aldrig kan ersättas. Musiken väcker mina organ och tar mig till en annan plats. Jag vill leva i noterna och komma ut i tonerna av det vackra...

"Om hjärtat mitt inte varit så känsligt, hade livet varit lättare att leva. Om själen min inte varit så törstande efter mening, hade vägen varit mindre krokig.
Men ack, jag hade inte velat ändra kurs. Min väg är bara min och mitt liv är bara designat för mig. Jag är den jag är för att Du gjorde mig sådan Du ville att jag skulle vara och bli.
Det är i hjärtat jag känner Dig och mig. Det är i själen jag finns och alltid förblir" /Yelis

Vi kan inte leva utan kärlek, vi kan inte andas utan kärlek, vi kan inte vara mänskliga utan kärlek! Gud tittar ner på oss, han ser och han känner oss bättre än någon annan. Vi kan inte lura Gud, vi kan inte gömma oss och vi kan inte ljuga. Vi kan jobba, vi kan skapa oss allt som den här moderna världen kräver av oss men vi kan aldrig bli fulländade utan tro på den som skapade oss och vi kan aldrig bli lyckliga om vi tillåter oss att glömma bort av vi inte äger våra liv. Vi är inte våra skapare, allt som är skapat är från början skapat av något större, därför är det extremt arrogant av oss att tro att vi äger någonting. Vi bör vara tacksamma varje dag och hedra, älska och ta hand om det vi fått och det vi har. Det vi har fått är livet, trots att vi inte äger det, och det allra vackraste och viktigaste i våra små liv är; kärleken...../Yelis

Visst finns mirakel och för mig är det faktiskt ett mirakel nog, att vi föds, lever och dör. Vad betyder ordet mirakel egentligen och vilken innebörd lägger vi i ordet? Ser man bara miraklet i en andra chans? Något som går emot "naturens" gång? Det som inte förväntades ske, sker eller? Livet är en gåva men samtidigt också ett mirakel, anser jag. Det behöver inte inkluderas av en så kallad "andra chans" eller ett oväntat tillfrisknande. Om vi alla kunde se livet i sig, det faktumet att vi lever och får leva, som ett mirakel; kanske hade vi uppskattat livet mera då och inte tagit varandra och livet för givet. Därför är det så viktigt att njuta av livet och att leva i stunden. Stunden är helig, för just den stunden, just nu, kommer aldrig till oss åter....

Ni är en del av oss. Jag är en del av en helhet. Vi är en kedja av orsak och verkan. Ibland vill jag inte vara med och ibland önskar jag att denna del av mig inte fanns. Det finns stunder som denna; jag vill radera det som håller mig kvar i denna del av helhet. Samtidigt vet jag, utan den hade jag inte varit den jag är idag! Men en maktlöshet över vem jag är och vill vara finns där, vare sig jag vill eller inte. Den svävar ovanför mitt huvud, både osynlig och synlig på samma gång. Jag är rädd när jag finner stunder som, endast är en produkt av denna kedja, en kedja som verkar omöjlig att bryta sig loss från. Jag vill vara fri! Helt fri, men vad jag än gör så finns den där. Det spelar ingen roll vad jag gör den finns överallt där jag går. I varje situation, i varje relation, i mina handlingar. Jag kan inte hjälpa att undra; när känner man sig själv? När vet man att man är sin fulla potential av sitt alldeles egna jag?

Att inte veta, varken ut eller in; vad man vill, vad man är menad att göra! Det finns så mycket i livet som man vill göra men det kommer alltid en tid när man vet att, nu måste jag bygga en framtid, trygga framtiden. Varför måste livet vara så, varför är man så påverkad av vad man förväntas att göra. Jag undrar, hur mycket annorlunda mina val hade varit om jag varit helt opåverkad? Ibland vill man bara försvinna till en plats där man inte känner någon, där man kan börja om, helt, på nytt. Men ibland känner man sig osäker och rädd; det enda man vill då, är att stanna kvar på samma plats och bara känna sig trygg. Ångesten tar dock över denna tanke, tanken på att stanna kvar på samma plats resten av livet när det finns så mycket runt om i världen, att upptäcka, att se och att uppleva. Man har ju liksom bara ett liv och när tiden slår ner och faktumet blir levande så finns det inget val kvar än att inse; allt handlar om att bestämma sig, göra ett val och handla utefter det. Ibland snurrar det bara, tanken förblir ofokuserad och man kan inget annat än att känna förvirringen. Ja, jag erkänner; jag är förvirrad. Viljan är stark men vetskapen är begränsad. När man strävar efter kontroll, så är det så svårt ,att släppa taget om vad man borde göra, istället för att fokusera på, vad man vill göra. Vad jag, bara jag, vill göra, med mitt liv, i mitt liv och för mitt liv....