Where do you draw the line?..
Vart drar man gränsen för hur långt man får gå och kan gå? Hur vet man att gränsen är nådd? Vi verkar ha olika gränser beroende på vilka vi är, beroende av vilka vi vill vara. Tänk om alla dom gränser vi själva drar, senare visar sig vara onödiga. Vad gör man då när man sitter där gammal och grå? Ibland är det svårt att veta vad hjärtat och själen vill säga en eftersom påverkan av andra influenser i ens omgivning är starkare än vad man tror. Vem är man egentligen? Hur hade man varit om dessa influenser inte varit så starka. Hur lär man känna sitt ursprungliga jag? Jag vill veta! Tänk om alla gränser egentligen är onödiga. Tänk om gränserna vi dragit är alldeles för få och också för generösa. Vems liv lever man egentligen? Ibland känns det ju som om man inte lever sitt eget liv, inte det liv man själv valt åtminstone. Okey! Det är klart! Man väljer ju varje dag och de val man gör formar automatiskt ens liv men utbudet av det som finns att välja mellan har man ju inte själv valt eller skapat. Tänk om man hade fått bestämma bara för en dag. Förutsättningen skulle dock vara att man var nollställd annars kanske det inte hade varit så stor mening. Man hade antagligen då endast ändrat saker till det bättre, enligt eget tycke. Hur mycket lever människor sina egna liv egentligen? Är vi destinerade till att leva för varandra, för oss själva eller både och? Jag menar så länge man lever för varandra har man alltid svårt att följa sitt egna jag helt och hållet. Å andra sidan kanske det är en del av livets plan, att vi inte skall göra det, alltså följa våra hjärtan helt och hållet. Oavsett vart man drar gränsen finns det alltid något man offrar, som själen eller hjärtat då och då påminner en om, på ett eller annat sätt.....
