felize

Visst finns mirakel och för mig är det faktiskt ett mirakel nog, att vi föds, lever och dör. Vad betyder ordet mirakel egentligen och vilken innebörd lägger vi i ordet? Ser man bara miraklet i en andra chans? Något som går emot "naturens" gång? Det som inte förväntades ske, sker eller? Livet är en gåva men samtidigt också ett mirakel, anser jag. Det behöver inte inkluderas av en så kallad "andra chans" eller ett oväntat tillfrisknande. Om vi alla kunde se livet i sig, det faktumet att vi lever och får leva, som ett mirakel; kanske hade vi uppskattat livet mera då och inte tagit varandra och livet för givet. Därför är det så viktigt att njuta av livet och att leva i stunden. Stunden är helig, för just den stunden, just nu, kommer aldrig till oss åter....

Ni är en del av oss. Jag är en del av en helhet. Vi är en kedja av orsak och verkan. Ibland vill jag inte vara med och ibland önskar jag att denna del av mig inte fanns. Det finns stunder som denna; jag vill radera det som håller mig kvar i denna del av helhet. Samtidigt vet jag, utan den hade jag inte varit den jag är idag! Men en maktlöshet över vem jag är och vill vara finns där, vare sig jag vill eller inte. Den svävar ovanför mitt huvud, både osynlig och synlig på samma gång. Jag är rädd när jag finner stunder som, endast är en produkt av denna kedja, en kedja som verkar omöjlig att bryta sig loss från. Jag vill vara fri! Helt fri, men vad jag än gör så finns den där. Det spelar ingen roll vad jag gör den finns överallt där jag går. I varje situation, i varje relation, i mina handlingar. Jag kan inte hjälpa att undra; när känner man sig själv? När vet man att man är sin fulla potential av sitt alldeles egna jag?

Att inte veta, varken ut eller in; vad man vill, vad man är menad att göra! Det finns så mycket i livet som man vill göra men det kommer alltid en tid när man vet att, nu måste jag bygga en framtid, trygga framtiden. Varför måste livet vara så, varför är man så påverkad av vad man förväntas att göra. Jag undrar, hur mycket annorlunda mina val hade varit om jag varit helt opåverkad? Ibland vill man bara försvinna till en plats där man inte känner någon, där man kan börja om, helt, på nytt. Men ibland känner man sig osäker och rädd; det enda man vill då, är att stanna kvar på samma plats och bara känna sig trygg. Ångesten tar dock över denna tanke, tanken på att stanna kvar på samma plats resten av livet när det finns så mycket runt om i världen, att upptäcka, att se och att uppleva. Man har ju liksom bara ett liv och när tiden slår ner och faktumet blir levande så finns det inget val kvar än att inse; allt handlar om att bestämma sig, göra ett val och handla utefter det. Ibland snurrar det bara, tanken förblir ofokuserad och man kan inget annat än att känna förvirringen. Ja, jag erkänner; jag är förvirrad. Viljan är stark men vetskapen är begränsad. När man strävar efter kontroll, så är det så svårt ,att släppa taget om vad man borde göra, istället för att fokusera på, vad man vill göra. Vad jag, bara jag, vill göra, med mitt liv, i mitt liv och för mitt liv....