felize

Anna skrev ett inlägg angående känslan av att man på något sätt alltid har två motsatser inom sig. När jag läste det så kändes det så skönt, att det finns fler människor som har denna syn på människan. Hon skrev om känslan att man ibland känner sig framåt och självsäker för att sen skifta till motsatsen; blyg och osäker. Man kan också ibland känna sig hur positiv som helst för att i en annan situation känna sig negativ. Jag tror på detta fullt ut, att vi alla har alla sidor inom oss, skillnaden ligger väl i hur och när vi plockar fram dom. Vi har alla förmågan, vi vet bara inte alltid hur vi skall hantera den eller dom. Skillnaden i vad som gör att vi agerar olika i olika situationer tror jag beror på upplevelser och erfarenheter. Om man t. ex ofta får hör att man är tyst och blyg då kan det på något sätt bli, en själuppfyllande profetia. Man blir eller har blivit uppmuntrad till att vara olika saker och då blir man mer eller mindre just det. På gott och ont. Den blyga kanske inte är konstant blyg utan kanske just bara i de situationer som påminner denne om hans/hennes blyghet. En så kallad blyg människa kanske är mera känslig för ytlighet och konstlade situationer. Jag läste en gång att blyga människor tenderar att vara mera medkännande och ödmjuka inför andra människor. Ett annat bevis på att erfarenheten av att vara blyg ger dom en annan förståelse. Jag tror t. ex inte att man föds blyg eller osäker. Det finns en anledning till varför man blir det ena eller det andra. Jag tycker det är viktigt att tänka på innan man dömer eller stämplar in en annan människa i ett fack. Ingen kan alltid vara glad, i så fall är det en fasad. Ingen är konstant det ena eller det andra, då hade ju livet också varit konstant och vi människor är ju livet vi lever. Personligen hatar jag t. ex att gå på jobbintervjuer eftersom, dom är sällan, naturliga. Jag är egentligen inte en person som anses vara blyg, men i vissa situationer som sådana när man inte riktigt kan vara sig själv, blir jag det. Om man vill ha jobbet måste man övertyga dom om att man är; positiv, glad, självständig, envis och drivkraftig. Alla kan vi vara dessa saker om vi gör något vi tycker om och har lusten att kämpa för. Men med vetskapen om att dessa egenskaper är beroende av vissa variabler för att kunna resultera i konstant aktion och handling, känner man sig falsk. Jag hatar frågan är du en positiv person, eller tycker du om utmaningar. Jag menar, vem sitter och säger nej det gör jag inte, om man vill ha jobbet? Ingen! ... 

Vidare undrar jag; vad är det som representerar en positiv människa? Nästa gång jag går på intervju skall jag inte säga det dom vill höra utan bara vara mig själv. Jag tänker ifrågasätta deras frågor! Vem vet, jag kanske får jobbet då! Jag tror att många människor där ute hade kunnat göra så mycket mer om man inte tänkte så mycket, så även jag. Ibland avundas jag okunskap, nonchalans och omedvetenhet, eftersom då tror man att samhället inte är en konstruktion in i minsta enhet, utan man tror att det är en verklighet så som den skall vara, utan konspiration och konstlat engagemang. Något som är konstant, så även jag och min posivitet.......