Den bok jag ofta planerat att skriva, heter; "Trolös". Anledningen till det är, att det är så jag känt mig ett antal år nu. Det betyder inte att jag varit olycklig, men det betyder att det har känts som om jag inte har haft några rötter. Jag har inte lyckats hitta
min plats, i detta liv. Mina illusioner har en efter en brustit, tills då jag insett att jag nästan inte haft några kvar. När livet präglats av olycka, lidande, svårigheter, konflikter och den eviga konkurrensen. Många människor går omkring och tror att dom kan förändra saker och ting, att dom är speciella nog att bli någonting, så även jag. Men den illusionen har svikit mig. Jag har insett att den enda förändringen som räknas är den jag väljer att vara här och nu, mot mig själv och mot andra. Jag kan ändra lagar, jag kan bli framgångsrik och berömd, men vad betyder det? Vad har jag bidragit med om jag inte själv vet min begränsningar. Om jag själv inte är ödmjuk nog att erkänna alla människors värde. Om jag inte är medveten om att mitt eget liv och alla andras en dag kommer att ta slut. En sak är så säker som den är sann; vi alla måste dö. Vi måste inget annat än, just det, dö. Buddhismen säger att
"livet är ett lidande" och Dalai Lama säger:
-"Med den vetskapen, är det enda vi kan göra för att bli lyckliga, att acceptera lidandet". Jag tror på detta, det är en av de få saker jag till hundra procent tror på. Acceptera lidandet och du kommer att kunna bli lycklig. Ibland vet jag varken ut eller in. Sanningen för mig finns inte, ej likaså rättvisan. Dessa begrepp såsom många andra, kan jag inte tänka på sakligt utan måste gå till botten med dess fulla innebörd. Det jag finner är att det är relativt och subjektivt. Med andra ord kan det inte existera i dess idealistiska form. Religion är också en sådan sak, som jag respekterar, men finner att jag aldrig skulle kunna erkänna mig till enbart ett trossystem. Det finns för många vägar för det. Allting är förgängligt och mycket av det vi människor säger, är inte det vi egentligen menar. Det finns för många sanningar för mig, därför är det en omöjlighet för mig att endast finna en och försvara den lika envist som en "dum" åsna. Tron är relativ och den existerar endast i enskilda och unika situationer, inte som en allmängiltig och universell sanning. Jag kanske har blivit helt "trolös" eller bara insiktsfull. Vad vet jag? Ingen kan svara på den frågan och den som försöker; är bara en produkt av det, samhället vill att vi ska svara, tro på eller vara.........
