felize

Det är svårt, ibland, att vara människa! Det är svårt att vara en bra och en god människa. Ibland mår jag illa av mig själv då jag finner mig i situationer jag tidigare bestämt mig för att inte försätta mig i. Hur många gånger skall man behöva bestämma sig för en sak om man ändå inte kan hålla det man bestämt? Betecknas det som dålig karaktär eller är det bara mänskligt? Är det mänskligt att tycka illa om andra människor och deras handlingar? Hur kan man vara en god människa om man tycker illa om andra människor och deras beteenden? Jag hatar skitsnack, jag mår dåligt av det, men tro det eller ej, ändå finner jag mig i situationer när jag blir en av dom som snackar skit. Vad är skitsnack egentligen? Jag hittar dock aldrig på saker om andra som inte är sant, vilket jag försöker urskulda mig med och därmed också förmildra mina omständigheter när jag väl ställs inför rätta, i himlen...

Allting är ju som sagt också relativt. Det är för övrigt ett väldigt bra ord när man vill väga sina handlingar och sitt beteende. Jag menar, det finns ju alltid dom som är värre än jag, men samtidigt dom som är bättre. Missförstå mig inte nu; för då skulle relativitetsbegreppet inte kunna tillämpas här. Jag menar inte sämre eller bättre i sin konkreta bemärkelse utan sämre eller bättre i situationen, inte ett fast och konstant sämre eller bättre. Det kommer alltid att finnas någon som beter sig "snällare" än vissa och "dummare" än andra, "lojalare" än vissa och mindre "lojala" än andra, "snyggare" än vissa men "fulare" än andra etc.....
Detta faktum betyder ju aldrig att man kan säga att någon är bättre eller sämre än någon annan, man kanske är bättre på att sjunga än någon annan men det betyder ju inte att man är bättre eller sämre som människa. Jag har som regel, för mig själv, att alltid försöka vara ödmjuk inför dessa faktum. Jag tror aldrig att jag är förmer än andra bara för att jag är bättre på vissa saker än andra och jag skulle definitivt inte tro att jag var bättre än andra bara för att jag såg bättre ut än vissa. Vi är ju alla bara människor av kött och blod med mer eller mindre känslor. Vi delar alla samma öde i stort sett. Vi har våra valmöjligheter i livet, vilka vi är beroende av för att kunna definiera oss själva i förhållande till andra, men trots alla de fasader vi bär omkring på, livet igenom, så är vi alla bara människor. Ingen är bättre för att den har mer pengar, dyrare kläder, en framgångsrik karriär etc. Den enda gången, jag anser, man får lov att vara bättre utan att spela på det och utan att vara medveten om det, är om man på alla sätt och vis kämpar för att vara en snäll, god och förstående människa. Detta är mitt mål i livet, resten kommer i andra hand...

Men vänta nu, vad är det jag säger? Vad gör jag då när andra människor runt omkring försöker trycka ner en eller på något sätt får en att må dåligt? Jag har tänkt så mycket på det här och svaret är enkelt. Man kan hitta förklaringar till deras beteende också, vilket förhoppningsvis inte är genuint ont, men man måste markera att man inte tolererar att bli behandlad så och därmed sätta stopp för det, vilket är lättare sagt än gjort. Det är dock ens ansvar som människa och medmänniska då du kanske också gör denna individ en tjänst genom att dom också får chansen att ta sitt ansvar för sina handlingar. Detta löser också problemet med skitsnack samt löser det också dilemmat med att älta och känslan av att man sitter fast och inte kan gå vidare.........