felize

Allt har sitt slut, även det goda.  Samtidigt väljer jag, att tro, att det inte är slutet för oss alla som en vacker dag möter "döden". Varför är vi så många därute som inte uppskattar livet eller är tacksamma över det vi har? Varför är det alltid något vi måste klaga på och varför låter vi många gånger det "negativa" ta mest plats? Varför vaknar man inte på morgonen, tittar sig i spegeln och tänker eller säger: GUD, tack för att du gav mig livet, tack för min underbara och funktionella kropp....Nej nej, många av oss säger: Gud, jag ser hemsk ut, jag måste sminka mig så att ingen ser hur hemsk jag ser ut. Om jag bara kunde bli smalare, om jag bara hade haft en lite mindre näsa.....

Jag tror att allt har en mening, Jesus korsfästes inte förgäves. Livets kamp och öde är inte förgäves, i mångas ögon orättvist. Orättvist att det blev just hon eller han, men om inte hon eller han, så någon annan. Våra öden, genom de val man gör, kan förhoppningsvis påverka åtminstone ett fåtal, som känt "oss" eller "dom".  Ringar på vattnet....
Slutligen vill jag säga till er som inte längre finns på denna plats: - Jag hoppas att platsen ni kommer till ser ut lite som tavlan här ovan och att ni möter era nära där. Tack för att jag fick chansen att veta vem du/ni var och för att du/ni gav mig en bättre tanke idag som förhoppningsvis håller i sig, även till morgondagen. För vem vet, jag kanske bara har idag....