felize

My Confessions

The pursuit of happiness

Publicerad 2008-11-13 23:03:52 i Frihet att tala,



Jag undrar om det finns någon mer än Dalai Lama som är Lycklig:)? Egentligen tror jag att många är omedvetet lyckliga. Det låter kanske lite diffust men om fler hade lagt vikt vid innebörden av vad lycka är så hade många antagligen funnit att dom faktiskt var lyckliga. Om inte, åtminstone förstått att dom hade all anledning att vara det. Jag tror att om man erkänner innebörden av livet, så kan man också se innebörden av lyckan. Tyvärr tror jag många lägger för mycket fokus vid att lyckan måste vara konstant, för att vara just lycka. Det är ju här som olyckan kommer in..... 

När jag känner mig nere eller deppig så försöker jag att tänka på livets innebörd. Vad som är viktigt och inte viktigt. Vi människor blir ju aldrig nöjda. Vi vill alltid vara sötare, smalare, tjockare, längre, kortare, rikare, berömda, inte berömda etc. Vi vet ju alla vilket samhälle vi lever i, ett samhälle där skönhet och skönhetsideal är bland våra 'största ''problem''. Men jag tror att det alltid finns någon därute som ser just ''oss''. Inte för den vi vill att dom skall se oss för, för oftast vill vi ju bli sedda på, så som vi ser på andra. Vi tittar på andra och ser en imaginär bild, en image av något som inte existerar. En perfekt bild, skapad av bland annat media och reproducerad av oss själva. För så länge vi låter oss påverkas så tillåter vi denna ''perfekta'' icke-existerande bild att få så sina frön. Vi människor är komiskt paradoxala. Vi vill bli sedda för dom vi är, men samtidigt vill vi inte visa vilka vi är, eftersom vi drömmer om att vara någon annan. Denna någon annan som inte ens finns, förutom i våra hjärntvättade små hjärnor..... Jag tror att lyckan finns där för oss alla, det handlar bara om att se den och att våga ta den! 

Med känsla/ Yelis 

"Drömmen om lycka är större än själva lyckan". Jovan Ducic

The mirror...

Publicerad 2008-11-13 22:34:05 i Frihet att tala,



Jag undrar vad lögnaren ser i spegeln? Jag undrar om lögnaren tycker om sig själv? Gör du det? Ser du den du verkligen är eller ljuger du till och med för din spegelbild? Är du så fantasifull eller är inlevelsen så stark att lögnen för dig, blir sann? Du måste se någon annan, än dig själv, i livets spegel, annars hade du inte förmått dig att titta på dig själv. Jag tycker synd om dig! Den dagen du ser vem du är kommer spegeln att vända dig ryggen. Förevigt kommer du förlora den du trodde att du såg och ville vara................

Ingen är konstant!

Publicerad 2008-11-13 22:31:32 i Frihet att tala,



Anna skrev ett inlägg angående känslan av att man på något sätt alltid har två motsatser inom sig. När jag läste det så kändes det så skönt, att det finns fler människor som har denna syn på människan. Hon skrev om känslan att man ibland känner sig framåt och självsäker för att sen skifta till motsatsen; blyg och osäker. Man kan också ibland känna sig hur positiv som helst för att i en annan situation känna sig negativ. Jag tror på detta fullt ut, att vi alla har alla sidor inom oss, skillnaden ligger väl i hur och när vi plockar fram dom. Vi har alla förmågan, vi vet bara inte alltid hur vi skall hantera den eller dom. Skillnaden i vad som gör att vi agerar olika i olika situationer tror jag beror på upplevelser och erfarenheter. Om man t. ex ofta får hör att man är tyst och blyg då kan det på något sätt bli, en själuppfyllande profetia. Man blir eller har blivit uppmuntrad till att vara olika saker och då blir man mer eller mindre just det. På gott och ont. Den blyga kanske inte är konstant blyg utan kanske just bara i de situationer som påminner denne om hans/hennes blyghet. En så kallad blyg människa kanske är mera känslig för ytlighet och konstlade situationer. Jag läste en gång att blyga människor tenderar att vara mera medkännande och ödmjuka inför andra människor. Ett annat bevis på att erfarenheten av att vara blyg ger dom en annan förståelse. Jag tror t. ex inte att man föds blyg eller osäker. Det finns en anledning till varför man blir det ena eller det andra. Jag tycker det är viktigt att tänka på innan man dömer eller stämplar in en annan människa i ett fack. Ingen kan alltid vara glad, i så fall är det en fasad. Ingen är konstant det ena eller det andra, då hade ju livet också varit konstant och vi människor är ju livet vi lever. Personligen hatar jag t. ex att gå på jobbintervjuer eftersom, dom är sällan, naturliga. Jag är egentligen inte en person som anses vara blyg, men i vissa situationer som sådana när man inte riktigt kan vara sig själv, blir jag det. Om man vill ha jobbet måste man övertyga dom om att man är; positiv, glad, självständig, envis och drivkraftig. Alla kan vi vara dessa saker om vi gör något vi tycker om och har lusten att kämpa för. Men med vetskapen om att dessa egenskaper är beroende av vissa variabler för att kunna resulterakonstant aktion och handling, känner man sig falsk. Jag hatar frågan är du en positiv person, eller tycker du om utmaningar. Jag menar, vem sitter och säger nej det gör jag inte, om man vill ha jobbet? Ingen! ... 

Vidare undrar jag; vad är det som representerar en positiv människa? Nästa gång jag går på intervju skall jag inte säga det dom vill höra utan bara vara mig själv. Jag tänker ifrågasätta deras frågor! Vem vet, jag kanske får jobbet då! Jag tror att många människor där ute hade kunnat göra så mycket mer om man inte tänkte så mycket, så även jag. Ibland avundas jag okunskap, nonchalans och omedvetenhet, eftersom då tror man att samhället inte är en konstruktion in i minsta enhet, utan man tror att det är en verklighet så som den skall vara, utan konspiration och konstlat engagemang. Något som är konstant, så även jag och min posivitet.......

Where do you draw the line?..

Publicerad 2007-06-27 12:18:22 i Frihet att tala,

image39 

Vart drar man gränsen för hur långt man får gå och kan gå? Hur vet man att gränsen är nådd? Vi verkar ha olika gränser beroende på vilka vi är, beroende av vilka vi vill vara. Tänk om alla dom gränser vi själva drar, senare visar sig vara onödiga. Vad gör man då när man sitter där gammal och grå? Ibland är det svårt att veta vad hjärtat och själen vill säga en eftersom påverkan av andra influenser i ens omgivning är starkare än vad man tror. Vem är man egentligen? Hur hade man varit om dessa influenser inte varit så starka. Hur lär man känna sitt ursprungliga jag? Jag vill veta! Tänk om alla gränser egentligen är onödiga. Tänk om gränserna vi dragit är alldeles för få och också för generösa. Vems liv lever man egentligen? Ibland känns det ju som om man inte lever sitt eget liv, inte det liv man själv valt åtminstone. Okey! Det är klart! Man väljer ju varje dag och de val man gör formar automatiskt ens liv men utbudet av det som finns att välja mellan har man ju inte själv valt eller skapat. Tänk om man hade fått bestämma bara för en dag. Förutsättningen skulle dock vara att man var nollställd annars kanske det inte hade varit så stor mening. Man hade antagligen då endast ändrat saker till det bättre, enligt eget tycke. Hur mycket lever människor sina egna liv egentligen? Är vi destinerade till att leva för varandra, för oss själva eller både och? Jag menar så länge man lever för varandra har man alltid svårt att följa sitt egna jag helt och hållet. Å andra sidan kanske det är en del av livets plan, att vi inte skall göra det, alltså följa våra hjärtan helt och hållet. Oavsett vart man drar gränsen finns det alltid något man offrar, som själen eller hjärtat då och då påminner en om, på ett eller annat sätt.....

Who & how, do you wanna be?

Publicerad 2007-05-06 13:38:34 i Frihet att tala,

image33

Var på stan igår och ville bara skrika! Satt och fikade, tittade på folk eller rättare sagt Hollywood Wannabees, eller kanske alla slags wannabees. Kanske tittar andra på mig och tänker likadant, men hoppas inte det och jag tror inte det. Jag är inte utstuderad och jag är ingen slav inför modet och kändisvärlden. Jag börjar t.o.m tro att Brangelina familjen har lyckats skapa en s.k familjetrend där man visar världen sina avkommor, i snygga trendiga kläder och trimmade kroppar. Igår såg jag en massa Lindsay Lohans, Paris Hiltons, Nicole Richies, Jessica Albas och kanske eventuellt en och annan Jennifer Lopez. Och förresten, höll nästan på att glömma, alla supermodeller, alla topmodel wannabees. Alltså detta är pinsamt! Jag menar vad gör dessa människor i sin ensamhet? Tänker dom bara på kläder, utseende och pengar, för att kunna skaffa mer av det förstnämnda? Det är klart att utseende är viktigt och att man i alla tider har mått bra av att klä sig fint eller göra sig fin, men vår tid slår nog alla rekord. Industrin har blivit så stor så att man börjar tro att det är den enda industri som finns! Det är verkligen inte konstigt att nästan alla unga människor idag mår psykiskt dåligt! Vad har vi för ideal och värderingar egentligen. Det spelar ju ingen roll hur duktig man är i skolan, hur mycket man kan sin historia eller sin psykologi om man inte tar det till sig på "rätt" sätt. Alla kan ju lära men det är ju inte det som räknas utan det är ju hur man lever efter det man lär. Vi här i Västvärlden är lika lättpåverkade och hjärntvättade som de människor, sekter och länder vi pekar finger på. Vår skepnad är kanske bara mera finslipad, putsad och polerad. Det tar längre tid att tvätta av vårat smink och se vad som döljer sig bakom fasaden och ytan........

We did it....

Publicerad 2007-05-04 21:45:26 i Frihet att tala,

image32

Jag lyckades! Jag och min fantastiska hjärna lyckades samarbete i detta problem som uppstod. Vi hade en dialog, gick igenom vad som skapade denna prestationsångest och bestämde oss för att, helt enkelt, strunta i den. Gå över den, ignorera den, låta den komma, men framförallt, låta den gå igen. Kanske måste man erkänna ångesten som en mening som fyller en funktion, kanske vill den säga en att man skall ta en paus, tänka efter, fråga varför och börja om igen!

Operational anxiety...

Publicerad 2007-05-03 11:07:23 i Frihet att tala,

image32

När någon tycker att man har skrivit något bra, kan det ibland vara svårt att inte sätta en ribba. En ribba som blir högre och högre, för varje gång man sätter sig ner för att skriva. Man förväntar sig, av sig själv, att man skall överträffa sig själv varje gång samt att de som läser jämför det bättre inlägget med det sämre. Jag har dock försökt intala mig själv att detta endast är hjärnspöken och att jag inte skall ta så allvarligt på det. Trots allt förväntar sig ingen något från mig, utan i så fall är det jag själv som skapar dessa förväntningar, och trots allt är jag ju ingen författare. Jag har märkt att ju mer kommentarer man får desto mer ansvar känner man för att producera mera. Ibland när jag inte varit inne på bloggen känns det som om jag har en manet i magen som drar mig till datan, för att titta, sedan läsa och kanske, till och med, hinna med att skriva ett inlägg eller två. Det är fint väder ute, men ändå sitter jag bara här! Dags att sluta, dags att ladda ner ångesten, disconnecta den. Jag har lärt mig en sak i livet, bara en enda sak; det går att intala sig själv saker och det går att övertala sig själv när något känns jobbigt. Man byter, helt enkelt, sida, man byter mening och fras, sen upprepar man detta, i huvudet, ett antal gånger tills det sitter. Det var egentligen minst 3 saker som jag hade lärt mig själv, i livet. Jag skall gå ut nu, på en morgon promenad, intala mig själv att jag bara inbillar mig att jag har prestationsångest. Jag återkommer senare idag för att rapportera huruvida jag lyckades eller misslyckades. Även om jag misslyckas idag, så är det inte hela världen, för jag kommer att lyckas en annan dag................

I am from planet earth...

Publicerad 2007-04-30 12:02:35 i Frihet att tala,

image30

Hej! Mitt namn är Yelis och jag har levt i cirka 10585 dagar. Jag kommer från planeten jorden och mina föräldrar gav mig livet. Innan dess var jag en själ i en spermie. Jag är människa och människor har fått ett val. Antingen är jag "god" eller "ond" men oftast är vi båda, vissa mer eller mindre, det ena eller det andra. Detta beror på vilka val vi gör. Jag försöker vara medveten i mina val, analysera resultatet och vilken påverkan mina handlingar kan ha på andra människor i min omgivning. Ibland får jag, som alla andra människor, ta konsekvenserna för mina handlingar. Vissa dagar måste jag inse, trots min intelligens, att jag inte kan vara en ideal människa. Detta uppvaknande kan ibland göra ont och ibland gör det mindre ont, det beror oftast på omständigheterna. Jag är tacksam över min möjlighet till detta liv, på denna planet, kallad Tellus. Jag är en av så många andra men hoppas ibland att min röst skall bli hörd. Då alla av oss, människor, har blivit skapade speciella och unika försöker jag finna det som gör mig speciell. Det som förenar oss människor är den medfödda instinkten. Jag vill att vi alla erkänner vilka vi är istället för att låtsas att vi är mer än bara människor. Det är denna jag är, och det jag tror på. Mina positiva egenskaper är inte konstanta och inte heller dom negativa. Motpolerna tjänar sina syften och visar sig när situationen/erna kräver det. På fritiden försöker jag utvidga mina sinnen med nya upplevelser. Dessa upplevelser får jag genom musik, litteratur, äventyr, kärlek, vänskap och skapande. För att min kropp skall må bra brukar jag praktisera yoga, älska och springa i skogen. Jag hoppas ni finner mig intressant nog för en vidare intervju. Hör av er, jag finns här på jorden precis som alla andra jordbo............

Waiting...

Publicerad 2007-04-26 18:45:34 i Frihet att tala,

image29

Finns det något värre än väntan? Jag har inget tålamod och jag skäms ibland för det. Hela mitt humör kan bli förstört på grund av den förbannade väntan. Man sitter liksom bara där, och väntar. Till vilken nytta egentligen? Varför måste vi vänta, hela livet är ju egentligen, ändå, en enda "evig" väntan på vårt slutgiltiga mål, i detta livet. Finns det något slut på själva väntan? Kanske är det helt upp till oss själva. Jag kanske borde bestämma mig för att:  - Nej, nu orkar jag inte vänta mer, nu skiter jag i det här och går min egen väg.

Kan det fungera? Nej, tänkte väl det!!! Måste acceptera väntan, lära mig uppskatta den och inse att den har en mening som allt annat här i livet. Ja, jag har väl inget val än att omdefiniera den och vara tacksam över att den finns så att jag nu har något att skriva om medans jag väntar..........

From the outside looking in...

Publicerad 2007-04-19 14:53:54 i Frihet att tala,

image30

Får ni också känslan, ibland, av att man står utanför och tittar in? Att bara just du är utanför det som händer. Ibland känns det som om jag står vid dörren och småkickar men jag vågar inte riktigt ta steget in. Det är fascinerande att tänka på ensamheten, att alla liksom har sin egen lilla ensamhet. En plats där man helt och hållet är sin egen, en plats där alla är sig själva. Det kan te sig lite skrämmande då man vet att människor gör dom mest underliga sakerna i sin ensamhet. En del kan vara gifta ett halvt liv och inser att dom aldrig egentligen känt varandra. Är inte det skrämmande, men samtidigt fascinerande? Jag sitter just nu här, i min ensamhet, och bloggar. Jag känner mig själv, just i den här stunden, och känslan av att hur många andra som helst, sitter här som jag, just nu, och skriver, är rätt häftig. Människor jag aldrig mött, aldrig kommer att möta men likaså bara människor. Tänk om man kunde uppmana att alla som sitter ensamma och bloggar just nu, går ut och skriker HEJ!!!!!!

Vet du inte?

Publicerad 2007-04-09 23:36:08 i Frihet att tala,

image27

Du tycks inte förstå att du gjort mig illa, att du gjort andra jag bryr mig om, illa. Dina lögner får mig att må illa. Ditt storhetsvansinne får mig att vilja säga dig; vem du egentligen är. Du tittar dig i spegeln och tror att du vet vem du ser, men mer fel kan du inte ha. Jag känner inte dig och jag vill inte det heller, men jag vet vad du gjort och vad du kan göra. Du tror att du är bättre än andra och du gömmer dig bakom fina ord. Din skepnad är the "devil in disguise". Jag vill bara säga dig; du kommer att få ditt straff om du inte redan är mitt uppe i det, varje dag som du mår dåligt. För själen kommer alltid ikapp en, den låter en aldrig att vila. Dum som du verkar vara, kan du nog inte se signalerna; ditt missnöje över livet beror på den du är och försöker vara. Du skyller på andra för ditt missnöje och din inkapacitet till att ge. Din oförmåga att veta konsekvenserna av dina handlingar. Jag vill dig inget illa, men jag ber dig att sluta. Du förstör för andra och du förstör dig själv. Du trodde att du kunde komma undan med dina lögner och du trodde du kunde få det som jag hade, men lilla du, det kan du aldrig. Om du bara för en sekund trott att du var bättre än mig, så tänk igen, du kommer aldrig i närheten av den jag är. Du kan aldrig, aldrig, mäta dig med mig. Du kan aldrig mäta dig med någon och om du försöker vinna det någon annan har, blir slutresultatet ändå alltid; Du förlorar......................................................

"Trolös"....

Publicerad 2007-03-19 16:53:00 i Frihet att tala,

image24

Den bok jag ofta planerat att skriva, heter; "Trolös". Anledningen till det är, att det är så jag känt mig ett antal år nu. Det betyder inte att jag varit olycklig, men det betyder att det har känts som om jag inte har haft några rötter. Jag har inte lyckats hitta min plats, i detta liv. Mina illusioner har en efter en brustit, tills då jag insett att jag nästan inte haft några kvar. När livet präglats av olycka, lidande, svårigheter, konflikter och den eviga konkurrensen. Många människor går omkring och tror att dom kan förändra saker och ting, att dom är speciella nog att bli någonting, så även jag. Men den illusionen har svikit mig. Jag har insett att den enda förändringen som räknas är den jag väljer att vara här och nu, mot mig själv och mot andra. Jag kan ändra lagar, jag kan bli framgångsrik och berömd, men vad betyder det? Vad har jag bidragit med om jag inte själv vet min begränsningar. Om jag själv inte är ödmjuk nog att erkänna alla människors värde. Om jag inte är medveten om att mitt eget liv och alla andras en dag kommer att ta slut. En sak är så säker som den är sann; vi alla måste dö. Vi måste inget annat än, just det, dö. Buddhismen säger att "livet är ett lidande" och Dalai Lama säger: -"Med den vetskapen, är det enda vi kan göra för att bli lyckliga,  att acceptera lidandet". Jag tror på detta, det är en av de få saker jag till hundra procent tror på. Acceptera lidandet och du kommer att kunna bli lycklig. Ibland vet jag varken ut eller in. Sanningen för mig finns inte, ej likaså rättvisan. Dessa begrepp såsom många andra, kan jag inte tänka på sakligt utan måste gå till botten med dess fulla innebörd. Det jag finner är att det är relativt och subjektivt. Med andra ord kan det inte existera i dess idealistiska form. Religion är också en sådan sak, som jag respekterar, men finner att jag aldrig skulle kunna erkänna mig till enbart ett trossystem. Det finns för många vägar för det. Allting är förgängligt och mycket av det vi människor säger, är inte det vi egentligen menar. Det finns för många sanningar för mig, därför är det en omöjlighet för mig att endast finna en och försvara den lika envist som en "dum" åsna. Tron är relativ och den existerar endast i enskilda och unika situationer, inte som en allmängiltig och universell sanning. Jag kanske har blivit helt "trolös" eller bara insiktsfull. Vad vet jag? Ingen kan svara på den frågan och den som försöker; är bara en produkt av det, samhället vill att vi ska svara, tro på eller vara.........

Freedom

Publicerad 2007-02-11 02:49:57 i Frihet att tala,

birds

Jag har öppnat denna blogg för att kunna uttrycka mig, på ett sätt som jag känner att jag inte kan eller vågar. Anledningen till att jag ofta, känner så, är för att man alltid måste tänka på vad man säger. Speciellt i sällskap med människor i ens närmaste omgivning. Jag ser den här bloggen som ett tillfälle till att behandla mig själv i min strävan efter frigörelse, från allt som trycker ner mig och tycks landa på mina axlar. Jag ser detta som ett terapeutiskt möte med mig själv och hoppas att jag en dag kan nå mitt mål. Alltså att frigöra mig från det eller dom som ger mig negativ energi. Jag vill uppnå ett konsensus med mig själv, som kommer att stå konstant, och stabilt. Den dag jag stänger denna blogg, så kommer jag att vara färdig behandlad och förmodligen botad från mina återkommande skuldkänslor. Jag vill vara mig själv, kunna stå för allt jag säger, till dom som håller ner mig, utan skuldkänslor. Jag vill inte vara begränsad i
min "bur", utan kunna fylla den med relativt stor yta och gärna fylld av solsken..........

Om

Min profilbild

felize

En nyfiken människa som vill veta vad livet går ut på. Söker kunskap, erfarenhet och frigörelse....

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela