felize

Det som gör mig mest ont; barn och djur som lider. Dessa oskyldiga små liv med röster som inte "hörs". Jag skäms för att tillhöra kategorin; stor och vuxen.  När jag menar stor och vuxen, menar jag, att man är vuxen när man vet vad som är rätt och fel. Vi har makten att göra någonting bra, men majoriteten av oss gör inte det. Jag menar nu inte att någonting bra, nödvändigtvist måste vara något stort. Men att leva bra med sunda värderingar och prioriteringar. Vuxna döljer sina dåliga handlingar bakom ord som: respekt, heder, ära, framgång och "jag hade inget val". Det finns fler ord i lexikonet av maskopi. I barn och djurs värld finns inte ord som; svartsjuka, konkurrens, avund, hat, ful, snygg, bättre, sämre, rik eller fattig. Deras värld är primitiv, deras känslor är instinktiva och deras kärlek grundas både på trygghet och intution. Primitiv anses för många vara ett negativt ord. Där ser man ännu ett bevis på hur systemet av ord och begrepp påverkar vår världsbild. Primitiv kan man ju inte vara, då är man ju inte intelligent eller civilicerad. Dra åt ...... med alla dessa begrepp vars enda syfte tycks vara att leda oss in i frestelsen till att begå så många synder man bara kan. I vår värld bär synden förklädnad i form av fina begrepp och ord. Vem har rätten att döma vad som är rätt eller fel, intelligent eller ointelligent? Inte jag i alla fall, men jag tänker med min egen hjärna, ingen annans. Jag är styrd, likaså ni andra, men jag öppnar ögonen och tittar, jag spetsar öronen och lyssnar. Jag vill inte se och jag vill inte höra mera. Det gör för ont. Jag äcklas av oss. Jag äcklas av alla "Hollywoodstjärnor" som springer omkring på stan, dag ut och dag in, för att gå sin dagliga dos av Catwalken. Jag vill tvätta bort dessa äckelkänslor jag har, för jag vet att många inte kan hjälpa att dom är ett "lyckat" offer av den värld vi lever och i den industri vi tillhör. Självklart tror jag att alla, "normalt" funtade människor bryr sig om barn och djur, som får lida på bekostnad av vår äckliga fåfänga, makt och -ha begär, men det räcker inte. Vi måste sluta bry oss så mycket om saker som inte är verkliga. Vi tycker att krig, svält och fattigdom är något långt borta, något surrealistiskt men det är inte sant, egentligen är det tvärtom. Det är här vi luras, det är här som media spelar oss ett spratt, det är meningen att vi skall vänja oss så till den grad att vi omedvetet, lär oss hur man stänger av och blir "disconnected". Allt vi ser är ju som en enda lång film, utan slut, därför hittar vi våra egna vägar till det. Vi äcklar mig, vi lägger ner så mycket pengar på vårt utseende med kläder och smink, för vad? "Ingen" tänker på hur mycket pengar det är, och hur mycket det hade kunnat hjälpa barn och djurs oskyldiga röster..................