Publicerad 2013-01-30 13:33:00 i Allmänt, Känsligt,
Jag älskar dig av hela mitt hjärta min älskade Morfar!!!! Jag vet att vi ses igen för jag kan inte bära sorgen om jag inte tror på att få höra din röst, krama dig, prata med dig eller se ditt leende igen...du var som en sol, alltid med ett leende, aldrig dömande, en själ så god att världen känns tyngre utan dig och tyngden på mina axlar lättar inte. Jag måste tro på att du inte lämnar mig här utan att hälsa på mig och se över mig när jag saknar dig och det du stod för....för mig!!!!! Det glädjer mig dock att du är på en bättre plats hos ditt livs kärlek och att du inte lider mera men ändå så saknar jag dig och det gör så ont. Jag är en egoist jag vet, för jag önskar att jag kunde haft dig kvar här hos mig lite längre, men längre är säkert inte länge nog...Må Gud förlåta mig för denna tanke för jag tror på honom att han vet bäst och jag tror att han tog dig till sig tids nog! Jag ber dig Gud att låta min älskade Morfar få vaka över mig och att du tillger honom uppdraget; att bli min skyddsängel! ♥
Publicerad 2008-12-04 00:31:59 i Känsligt,
Har jag förlorat dig? Kommer du komma tillbaka? Åren går och jag är så rädd att tiden tar dig ifrån mig, jag är så rädd att detta livet inte räcker till. Nu lever du ett annat liv, i någon annans skor, för någon annans vilja. Jag önskar du förstod att kärleken hade räddat dig, jag önskar att du kunde se vad som är viktigast. Själen kommer ikapp och tiden går förlorad. Tänk om du inte lyssnar på vad själen vill säga dig och tänk om du inte ser att tiden passerar. Rädslan tar över och mina känslor jobbar övertid, mitt hjärta slår snabbare för varje gång jag tänker på dig. Jag vill ha dig nära, för jag vet, en dag förlorar jag dig, inte bara över hav och land utan för all tid! För all tid får inte existera, men det gör det och jag vill inte tänka tanken; den krossar mig.....
Publicerad 2008-11-14 23:52:55 i Känsligt,
Hur ska jag kunna tro? Hur ska jag kunna tro, när handlingarna inte känns rätt! Jag vill inte släppa hoppet om vad som skulle kunna vara och vad som skulle kunna bli. Det kändes som om jag visste, det kändes som om jag var säker, men ack så fel jag hade. Jag har slängt mig i elden, grävt min egen grav och nu vet jag inte hur, jag ska samla ihop mig själv. Vetskapen finns där egentligen men viljan sviktar. Jag vill helt enkelt inte ge upp min tro, trots att känslan av ovisshet är så uppenbar och trots att jag länge har samlat alla korten. Det finns en tid för allt och tiden kanske är inne nu; ge upp min tro, ge upp det jag älskar och vill ha. Att klamra mig fast är det sista jag vill, jag vill inte böna och be. Jag vill inte behöva undra och ifrågasätta utan tron skall vara det mest naturliga. Vi får väl se! Vi får väl se om tro, hopp och kärlek är mina följeslagare.....
Publicerad 2007-02-12 01:47:31 i Känsligt,
I´ve been missing you since that day we had to say goodbye. You were always the best father in the world for me. In my eyes you were perfect and the one i wanted to be. This is the whisper of my illusion, i´m
still a little girl trapped in confusion. Waiting with exitment for you to open the door so i can sleep tight and dont be afraid no more. Can´t understand that you choose your life to be without me. Daddy don´t you wanna be here for me. Don't you wanna see all the things i can be. Don´t want to go to sleep, finding that tomorrow will be the same, that love isn´t so deep, and that, you never came............/ I miss you Pappa
