Min själ...
Om natten får min själ ingen vila. Den vänder och vrider sig i mitt innersta; ibland vill jag bara dra den ur mig, för att kunna få ro. Jag önskar att jag fick skaka hand med världen, men den vänder mig ryggen. Jag klamrar mig fast utan att veta varför. Vad vill jag uppnå i detta liv, som tycks gå mig förbi. En ensam själ bland alla dom andra. Vad är vi? Är vi bara någon i förhållande till någon annan? Någon vi kan mäta oss med; jämföra oss med? Vi använder oss av varandra likt redskap för att uppnå en del mål; för att kunna se vilka vi är och vilka vi inte är. Jag undrar om jag känt mig likadan, om jag vore drottningen, det tror jag inte. Kanske hade jag dock förnekat eller inbillat mig, att jag var mer, än den jag var. Nu är jag inte drottningen; förnekar jag mig själv och tänker att jag är mindre än den jag är? Vi är dom vi är oavsett, eftersom själen tillåter oss inte att vila eller förneka vilka vi är. Förr eller senare kommer själen ikapp oss och då är det viktigt att vi någorlunda vet vad den vill säga oss, om vilka vi försöker vara, men inte är......
