felize

 

Jag lutar mig bakåt och tänker, inget ovanligt med andra ord. Det ovanliga är att jag lutar mig bakåt och finner någon att luta mig emot som jag vet finns där bakom mig, ibland framför mig men oftast vid sidan om mig. Att finnas där betyder allt och jag hoppas att även jag finns där bakom, framför och vid sidan om...Det jag tänker på är dock ibland för komplicerat för att formas om till ord som beskriver det jag tänker och känner. Ibland ter sig denna världen för grym för att levas och jag är rädd för vad grymheten innebär och vad den kommer komma att innebära. Vad kommer följderna att bli? Vågar jag skapa ett annat liv till denna världen? Tänk om jag inte kan beskydda ett annat liv som ligger i mina händer? Jag skulle inte klara av att bära den skulden. Men jag vill, jag vill och speciellt med den jag har bakom, framför och vid sidan om mig. Egentligen finns det ingenting vackrare och egentligen kommer rädslan alltid att finnas där oavsett. Rädslan är kanske ett bra tecken på att man är försiktig med vad man gör, det ger en ett samvete och en medvetenhet som den orädde oftast inte har. Men jag måste våga konfrontera det som skrämmer mig, se rädslan i ögonen och bara lova mig själv att göra mitt bästa. Vi får se vad Gud har för planer för mig helt enkelt! Idag vet jag något jag inte visste igår; jag klarar mer än jag tror och jag måste våga lita på det!