Why is it so hard to be....

Varför är det så svårt? Varför kan inte alla bara vara som dom är? Vi är alla sammanlänkade, vi sitter alla i samma båt...i slutändan åtminstone. Ibland tror jag att de som inte har hjärtat på rätt ställe överlever lättare och går över, går vidare utan att se sig om, utan att se sig för vem som är framför, bakom eller vid sidan om. Egot går före allt annat. En del inser helt enkelt inte att lyckan bara kan upplevas delad med andra. Varför ska det vara så himla svårt att bara vara snälla mot varandra? Varför måste en del trycka ner andra för att själva må bra? Svaret måste vara att de själva inte tror att dom förtjänar att bli älskade som de är och därför försvinner in i sina egna tomma vrån där ingen kan komma åt dom. Väl där försöker dom fylla tomrummen från det förflutna...