felize

Sometimes the world evolves around you, for a few seconds, but still it never did........

Det som gör mig mest ont; barn och djur som lider. Dessa oskyldiga små liv med röster som inte "hörs". Jag skäms för att tillhöra kategorin; stor och vuxen.  När jag menar stor och vuxen, menar jag, att man är vuxen när man vet vad som är rätt och fel. Vi har makten att göra någonting bra, men majoriteten av oss gör inte det. Jag menar nu inte att någonting bra, nödvändigtvist måste vara något stort. Men att leva bra med sunda värderingar och prioriteringar. Vuxna döljer sina dåliga handlingar bakom ord som: respekt, heder, ära, framgång och "jag hade inget val". Det finns fler ord i lexikonet av maskopi. I barn och djurs värld finns inte ord som; svartsjuka, konkurrens, avund, hat, ful, snygg, bättre, sämre, rik eller fattig. Deras värld är primitiv, deras känslor är instinktiva och deras kärlek grundas både på trygghet och intution. Primitiv anses för många vara ett negativt ord. Där ser man ännu ett bevis på hur systemet av ord och begrepp påverkar vår världsbild. Primitiv kan man ju inte vara, då är man ju inte intelligent eller civilicerad. Dra åt ...... med alla dessa begrepp vars enda syfte tycks vara att leda oss in i frestelsen till att begå så många synder man bara kan. I vår värld bär synden förklädnad i form av fina begrepp och ord. Vem har rätten att döma vad som är rätt eller fel, intelligent eller ointelligent? Inte jag i alla fall, men jag tänker med min egen hjärna, ingen annans. Jag är styrd, likaså ni andra, men jag öppnar ögonen och tittar, jag spetsar öronen och lyssnar. Jag vill inte se och jag vill inte höra mera. Det gör för ont. Jag äcklas av oss. Jag äcklas av alla "Hollywoodstjärnor" som springer omkring på stan, dag ut och dag in, för att gå sin dagliga dos av Catwalken. Jag vill tvätta bort dessa äckelkänslor jag har, för jag vet att många inte kan hjälpa att dom är ett "lyckat" offer av den värld vi lever och i den industri vi tillhör. Självklart tror jag att alla, "normalt" funtade människor bryr sig om barn och djur, som får lida på bekostnad av vår äckliga fåfänga, makt och -ha begär, men det räcker inte. Vi måste sluta bry oss så mycket om saker som inte är verkliga. Vi tycker att krig, svält och fattigdom är något långt borta, något surrealistiskt men det är inte sant, egentligen är det tvärtom. Det är här vi luras, det är här som media spelar oss ett spratt, det är meningen att vi skall vänja oss så till den grad att vi omedvetet, lär oss hur man stänger av och blir "disconnected". Allt vi ser är ju som en enda lång film, utan slut, därför hittar vi våra egna vägar till det. Vi äcklar mig, vi lägger ner så mycket pengar på vårt utseende med kläder och smink, för vad? "Ingen" tänker på hur mycket pengar det är, och hur mycket det hade kunnat hjälpa barn och djurs oskyldiga röster..................

I drömmen verkar allt verkligt och i verkligheten är drömmen oftast overklig. Tänk om drömmen är verklig eller hade kunnat vara verklig. Tänk om verkligheten bara är en dröm och drömmen är verkligheten. Vad är verkligt? Är det, det vi ser? Är det, det vi inte ser? Är det, det vi känner eller inte känner? När drömmar blir verkliga, blir dom då inte längre än dröm utan en verklighet. Kan verkligheten mostvara drömmens förväntningar eller intalar vi oss bara det? Vi kanske bara måste låta drömmen vara en dröm för att inte bli besvikna eller när just den drömmen blivit verklig, hittar vi bara en ny dröm att drömma till verklighet...........

 

Jag fick frågan, häromdagen, varför jag närmar mig saker jag skriver om, med en pessimistisk syn. Jag blev fundersam, då jag själv tycker att jag är optimistisk i det jag skriver eller kanske rättare sagt, realistisk. Många anser nog att, om man skriver om verkligheten som den är, tenderar man att vara negativ. Om man pratar om döden och dess oundviklighet, tycker många att man är en mörk figur. Samtidigt finns det många människor därute, som kallar sig religiösa eller troende, men verkar inte vilja prata om saker dom själva inte kan påverka. Vetskapen och accepterandet av lidandet och döden kan ju, enligt min mening, skänka oss lycka, eftersom då kommer man inte ta livet för givet och därmed njuta mer av det som är verkligt. Ordets makt eller kanske begreppens innebörd, den innebörd vi har tillskrivit dem, ger oss ett perspektiv på saker och ting som kanske inte alls behöver vara så. Samhället vill ju att vi skall vara produktiva och konsumerande medborgare, därför matas vi med begrepp som mobiliserar detta syftet. Med tanke på, den verkligheten, som jag ser och som inte är verklig för mig, anser jag mig ha friheten att tilldela begreppen optimism respektive pessimism en annan innebörd än den man kanske är van vid. Ibland känns det som om optimism är lika med förnekelse och pessimism lika med en sanning vi inte vill kännas vid. Jag ser inte ner på andra människor, men jag tycker att alla människor har ett ansvar att tänka själva och inte bara gå efter strömmen. Därmed tycker jag synd om dom, som inte vågar eller orkar gör det. Vidare tror jag, att man inte kan vara antingen eller, alltså negativ eller positiv. Det är inte ett konstant tillstånd. Att vara negativ, har en negativ klang vilket får oss att känna oss dåliga, när vi blir kallade det. En positiv människa är ju mera underbart skön att umgås med för då kan vi linda in oss i förnekelsen, att inget kommer hända oss. Jag tror inget är rätt eller fel, utan jag tror att motpoler är viktigt, på så sätt, att vi har användning för båda när situationen kräver det. Sen är det klart att det finns en skillnad på människor som anses vara negativa i allt, speciellt i situationer de förväntas utföra en prestation, men för mig är det bara osäkerhet. Det är självklart synd när man inte tror på sig själv tillräckligt, för att känna sig säker någonstans.........

♥Är det fler än jag, där ute, som är otroligt nyfikna på hur det hade varit att leva i en annan era? Jag underhåller mig själv, ibland med, att fantisera om hur det hade varit. Vem man hade varit, hur och var. Jag fascineras av tanken att människor alltid varit dom samma men att olika tidsepoker bestämt människors livsöden på ett annat sätt än vad det gör idag. Man tänkte ju i viss mån på helt andra saker, trodde på andra saker och levde för andra saker. Jag blir så nyfiken så att jag nog skall önska mig en tidsmaskin i födelsedagspresent;)......♥

John William Waterhouse (1849-1917)

William Waterhouse ; en av mina favorit konstnärer. Han målar eller målade så otroligt vackert. Jag är väldigt förtjust i den antika och romantiska känslan......

 Har haft fler bilder med honom tidigare i min blogg, men ville dela med mig om att det var ett medvetet val med tanke på hur mycket jag tycker om hans målningar.  Vad tycker ni?

"När jag inte hade något att förlora fick jag allt. När jag upphörde att vara den jag var fann jag mig själv.
När jag lärde känna den totala förödmjukelsen och underkastelsen blev jag fri"........

Citat av Paolo Coelho ur  "Elva minuter"

Det finns ingenting som får mig att koppla av så mycket som yoga. När ångesten börjar komma krypande eller när andetagen känns tunga, på grund av all psykisk stress man dagligen måste konfronteras med, så lugnar yogan mitt sinne och mina andetag. Vilken lättnad, jag kan andas igen. Att jogga hjälper också mot negativa tankar, ångest eller stress men yoga får en att slappna av på ett "tvingat" sätt. Man måste fokusera energin och kanalisera den, vilket är en utmaning som får en till koncentration.

Resten av dagen blir efteråt som en lugn hinna som hänger över en. Jag försöker göra yoga varannan dag, men ni vet hur det är speciellt när man gör som jag, tränar hemma. Jag är nämligen en antigym tjej; har aldrig gillat det och kommer nog aldrig göra det heller. Jag gillar friheten och ensamheten. Jag kan tycka om att jogga med någon, det kan verkligen vara kul, men yoga, nej det vill jag göra ensam och helst inte i gymmiljö. Tycker inte om alla speglar som bara påminner en om att man inte hade blivit snygg på en "papparazibild", gillar inte heller människor som springer runt, sminkade och fixade på ett gym, där det är meningen att man skall svettas, och vara fri från just dom kraven som återigen ger sig till känna. 

Så till den som ännu inte provat yoga, gör det. Du blir lugn, harmonisk och fokuserad. Sen har du ju alla andra fördelar också; såsom högre ämnesomsättning, bättre hållning, starkare och smidigare kropp. Bättre hälsa helt enkelt och vad mer kan man önska sig egentligen:)